Vad hände med..
Deras album 'Manners' kan nog ta mig tusan vara ett av mina favoritalbum om inte min absoluta favorit.
Om jag var tvungen att förevigt lyssna på ett album skulle det vara detta.
Veckan som gått har känts som en never ending-story trots att vi gick en dag mindre än vanligt.
Dock bara tre veckor kvar innan det är halfterm igen och jag förvånas alltid över hur nära det är hemfärd varje gång man kollar kalendern.
Vad som är mer skrämmande är att det bara är sex veckor innan sommarlov när man kommer tillbaks från lovet och helt plötsligt ska andra året börja.
Hur kan jag redan ha bott här i nio månader? Det känns absurt.
Vad hände med "allt är så nytt" eller "snart flyttar jag till London"?
Solen tycks titta fram här i Regn-land igen och lite vitamin D sitter inte helt fel.
Idag ska jag ut och ha en fet lördag med promenerande, fikande, lunchance, middagande, utgångande etc.
Trött men med motivationen på topp
Efter en fantastisk helg med besök av David så är man rejält tung i huvudet men fortfarande motiverad till tusen.
Dock tror jag att det får bli en rest-up till helgen då jag på något underligt vis lyckats vända dygnet återigen.
Den där om en förgången månad som behöver en recap.
Istället har jag efter ett otroligt fint påsklov hunnit med att återvända till gasmolnet även kallat London, dejtat (misslyckat), återvänt till vardagen, haft besök av samtliga familjemedlemmar och uppträtt på The Royal Opera House.
Så, vet inte vart jag ska börja för jag har inte någon lust till att skriva om allt ovannämnt men lite ska nog präntas.
'Street Stories' som visades på Royal Opera House är det projekt som tagit upp största delen av min andra termin i London och det har varit väldigt mycket upp och ned gångar genom den processen. Främst med tanke på all den tid det tagit upp men även inom projektets ramar.
I slutändan blev det iallafall ett lyckat tjugominuter-stycke som visades upp och jag är otroligt nöjd nu såhär i efterhand. Hade ett solo vilket framkallade en hel del prestationsångest till en början då jag visste att några av mina koreografiska förebilder skulle komma att sitta i publiken men fick veta att Wayne McGregor (fantastisk contemporary-koreograf, kolla upp) hade tyckt om solot och även kommenterat att han tyckte jag var en skarp och trovärdig dansare på scen. Den kommentaren har jag levt på nu sedan det hela tog slut och kommer förmodligen leva på den lång tid framöver. Helt enkelt en ego-boost men främst ett riktigt pepp för framtiden.
Sedan var det tillbaks till skolan på måndagen med nya lärare i diverseämnen och det har tänt en ny gnista så jag kan inte se att min sista termin för året skall bli annat än lyckad.
Detta har följts av ett besök först av min mamma och hennes väninna. Mycket behövligt och skönt att se familjära ansikten i stadskaoset.
Därefter har även min pappa, syster och bror varit över en helg där regnet satte käppar för vad jag trodde skulle bli en väldans mycket sightseeing men det blev lyckat iallafall.
Roligast hade jag när jag tog dem till mitt favoritområde Brick Lane och min bror tyckte det var pest och pina. Många likheter har vi men marknader, graffitikultur och smuts tillhör verkligen inte de kategorier vi båda vill kännas vid.
Kort och gott vad mitt liv erbjudit i helhet under april.
Nu är det första maj och har vi tur i detta regn-land så har vi en fin månad att se framemot.
barramm!
Hemma.
Konsten att ta sig hem - del 4
Momentum är här.
Jag är väldigt nära att boarda planet och den här natten har varit en skräcknatt. Tänker tillbaks på för några timmar sedan då jag funderade på att åka till lägenheten och skippa mitt plan.
Men jag klarade mig hit. Nästa problem blir i Köpenhamn. Hur tar jag mig över till Sverige utan pengar?
Konsten att försöka ta sig hem - del 3
Glädje.
Kom in på flygplatsen. Nu är det bara några timmars väntande på att få checka in bagage och gå till min gate.
Skulle dock vara hemskt att missa planet. Fortsätter skriva snart. Nu ska jag pusta ut lite.
Halvlek
Tåget står stilla och det var fyra timmar sedan jag åkte från Bethnal Green. Inte ens kommit till flygplatsen.
Nu är det halvlek iallafall! Om fyra timmar går planet. Snälla gör så jag kommer in på flygplatsen smärtfritt!
Konsten att ta sig hem - del 2
Efter panik ögonblicket tar jag en buss till Liverpoolstreet med mina sista pengar på oystercardet.
Går ner och går till centralline. Funderar på om jag ska ge upp den här resan och köpa ny biljett en annan dag men så är jag som min farsa på den fronten och ger mig inte utan måste klara det på något sätt.
Åker till Oxford och tänkte att Victoria måste vara lösningen.
Försöker smyga på C2 bussen men blir upptäckt och får en fet utskällning. Kan inte klandra de som bara gör sitt jobb tyvärr. Helt förtvivlad rotar jag i väskan efter något extra pund. Jackpot!
En tio pundare i botten. Kan dock inte köpa bussbiljetten då man bara kan betala med mynt. Går till ett kebabstånd och köper en flaska vatten med min tia och får sjukt mycket växel. Hurra!
Nu är det jag och flaskan på äventyr.
Tog mig till Victoria och får vänta utomhus trettio minuter. Brr!
Slagsmål utbryter mellan uteliggare och äckliga dräggiga britter. Civilpolis kliver in och tvingar bort uteliggaren fastän grisarna står bakom och hånar killen. Antar att de startade men vem ska ta en uteliggares parti? Inte folk runtomkring..
In på stationen vid tio i två då de har öppnat igen och inser att jag inte har pengar till biljett till Gatwick.
En snäll kvinna råder mig att köpa till Croydon så det blir billigare och sen hoppas på det bästa. Köpet går igenom. Ja!
Nu är jag på tåg mot Gatwick efter 3 timmars mental terror.
Hoppas jag klarar mig in på flygplatsen nu. Jag måste.
(fortsättning följer)
Konsten att ta sig hem - del 1
Denna resan är den värsta jag gjort någonsin.
Dum som jag var bokade jag flyg som avgår 0700 söndag. Vad jag dock glömde var att på söndagarna börjar tuben gå halv sju.
Då kom jag på en plan. Jag åker natten till söndag och sover på flygplatsen.
Start: Oystercard med 2pund, bankkort med 20 pund (200kr), resväska och ryggsäck. Toppen.
Då är det alltså lördag kväll och lägenheten är städad, nycklarna överlämnade till min nya rumskompis och allt ser bra ut.
Tar tuben vid elva och åker till London Bridge som vanligt. Fan! Tågen har slutat gå till Gatwick.
En uteliggare ber om pengar och korkad som jag är ger jag honom mina sista lösa 2pund. Pank.
Står bra länge och har panik.
(fortsättning följer)
Tillbaks med en uppesittarnatt!
Uppesittarkväll på en blogg som legat på sin botten allt för länge.
Nu är jag tillbaks och kommer köra en hel uppesittar-natt då jag har alltför mycket dötid på min färd hem mot Sverige. Rapportering sker med jämna mellanrum.
Lördag - Streetstories
Ja mina vänner!
Idag sitter man på trappen utanför lägenheten och skriver. Väntar på att roomie-Erik ska komma hem från sina stadsäventyr.
Själv har det varit Streetstories repetition idag och nu när psyket tryter lite så är det inte annat än en plåga. Extra jobb som jag inte har lust med men det är värt slitet när man står på scen nästa månad.
Sjukt härlig första session iallafall med House och Popping.
Hemlängtan. En gnutta.
