Efter att ha låtit mitt skrivande och uppdaterande ligga på hyllan två veckor så känns det som att det är dags att göra något åt detta.
En enkel anledning till min frånvaro här är dels mycket arbete i skolan och dels en liten dipp då jag känt att mitt produktiva sinne inte varit vad jag skulle velat.

MEN NU har jag en del att skriva och återberätta.
Kan först börja med att berätta lite om slutproven i skolan. De så kallade "Assesments".
Assesment-veckan som var förra veckan visade prov på hur mycket vi utvecklats under terminen och kommer att ligga som grund för våra nivå-indelningar nästa termin.

Efter att ha skyhög feber som gjorde att jag missade de sista genomgångarna inför och som dessutom gjorde att min träning uteblev så var jag inte jättemotiverad till att dansa inför jury men det var ett nödvändigt ont.
Contemporaryn gick ändå bra måste jag säga trots att vi hade fem pers i panelen som alla satt och spände ögonen i en. En av jury-medlemmarna var repetitören (Martin Lawrence) för Richard Alston Dance Company och det skrämde mig trots att jag är van vid att bli bedömd (från tiden på Lunds Dans och Musikal).



Ballet-assesment dagen därpå var även den ganska läskig och då hade vi samma panel men dessutom Chisato Ohno som arbetat som dansare i Batsheva Dance Company och även en man från Beijing Dance Company.
Stor press och startade ganska risigt men försökte tänka bort allt och fokusera på att hålla kroppen igång framförallt då den inte återhämtat sig från febern.
Lyckades iallafall få panelen att le i slutet under pirouetterna och hoppen så jag hoppas de var nöjda trots allt.
Får betygen i veckan. NERVÖST!







Veckan fortlöpte och så blev jag tillfrågad en dag om att gå på en audition till ett samarbete mellan East London Dance och The Royal Opera House. Det är en klasskompis som jobbat för bl.a. Wayne McGregor som frågade mig och några andra om vi ville söka och trots att jag vet hur mycket det skulle kunna bli nästa termin om jag kom med så kändes det som en stor chans. Så jag gick på audition i lördags (igår) för projektet "Street Stories" som är en moderniserad tolkning av Shakespeares "Othello". Teater, dans, sång och rytmik testades, vilket överraskade mig lite då sång inte är mitt gebit men det gick bra trots allt.
Gissa vad? - Jag kom med!
Och ännu bättre är att jag i april kommer att få stå på scen inne i Stratford Circus och ännu bättre än det: THE ROYAL OPERA HOUSE! Repetitionerna börjar i januari och då kommer det arbetas med olika koreografer, röstcoacher, teatercoacher och toppkoreografer såsom Wayne McGregor är inbjudna till premiären.
Känns fantastiskt men vet att det blir hårt jobb och extrem press.
Det blir dock att läsa på "Othello" en hel del under lovet nu så att jag är väl förberedd när jag kommer tillbaks.
Borde egentligen ta fler hiphop-klasser inför också då det ska dansas hiphop/street och contemporary i den.

Vet inte vad jag har att vänta just nu men ser det här som en chans till att uppträda på min största scen hittills och träffa samt lära från etablerade koreografer. Det blir min första fot in i branschen här i England och det skrämmer mig när jag tänker på att jag för ett år sedan fortfarande var hemma i Lund och funderade på om jag någonsin skulle komma så långt som till en scen i London. Nu är jag på väg. Bara att "GO FOR IT!".

---

Annat som hänt är att jag tillslut bestämde mig för att köpa en Mac som är tipptopp att redigera och klippa musik och film på, undervisas i Gaga-technique i skolan (otroligt), upptäckt fler klubbar (93 Feet East är att nämna här), återbesöka Tate Modern samt rehabilitera mig från att vara sjuk.


Ett taskigt försök att se lite "artsy" ut men det är inte riktigt min grej har jag insett.

Så nu är det endast en vecka kvar tills jag åker hem vilket skall bli skönt på många vis även om jag kommer sakna London mycket under min korta frånvaro. Den sista veckan i skolan nu ska vi arbeta med dansare från Richard Alston Dance Company. Min grupp kommer tydligen få göra ett stycke kallat "Rainbow Bandit" och på fredag skall detta visas inne på The Robin Howard Theatre som är teatern på The Place. Den äldsta contemporary-scenen i England. Kan vara bra att veta om man söker sig till contemporary-scenerna här.

Väldigt mycket som för mig är värt att glädjas åt.
Om det krävs att man ska köra slut på sin kropp, bli rånad, flytta hemifrån och betala massa pengar för att nå såhär långt så måste jag i slutändan säga - fan vad det har varit värt det!
Att flytta hit är det bästa beslut jag tagit i hela mitt liv.

Slut.