Detta är vad jag postar från idag.
Fint att det blivit vintertid nu förresten. Egentligen inte men lite ljusare tidigare igen. Fast för en väldigt kort tid dock.
Laddar upp bilder från Halloween-festandet imorgon. Ingen tid och inget internet till det nu.
Nöj er dock med att kolla denna intervjun och "Making of"-videon. Riktigt bra.

Det här var den tappra skaran som igår skulle bege sig ut på klubb men som slutligen aldrig gick in någonstanns utan åkte till Ben.

Det finns en god nyhet och denna är att jag har införskaffat en ny kamera. Detta är en för tidig födelsedagspresent från min familj. Är sjukt nöjd med det men räds att något skall hända min nyvunna vän.

Sedan har vi dåliga nyheter. Igår var det sjukt trevligt hemma i Seven Sisters-hushållet innan vi skulle ut på klubb. Det som var mindre roligt var att vi tog bussen till Camden men där bestämde sig resterande för att de ville åka hem till Ben och festa där istället vilket vi också gjorde. Själv har jag extrema problem med att ändra planer och blev på ett dåligt humör men det gav med sig efter en stund.
När vi sedan hoppade av bussen (håll i hatten) så upptäckte jag att min plånbok var borta.
Min underbara bruna smutsiga plånbok innehållandes pengar, bankkort, studentkort, id och rubbet.
Högst troligen stulen av myskot som stod tätt vid min sida på bussen och nu när jag aldrig får se den igen så börjar mitt uppdrag att restaurera mitt liv. Införskaffa bankkonto här i London, beställa nya bankkort och ett nytt id.
Att jag är född fredagen den trettonde har gång på gång visat sig sen jag kom hit och undrar faktiskt lite när det ska sluta.

Ingen idé att deppa för ikväll är det en halloweenfest som skall gås på och min utstyrsel är fortfarande inte bestämt så därför gör jag rätt i att avsluta inlägget här och nu.




Bakismat 1.0

Idag förväntar jag mig att jag ska skriva något smart och av värde för er som läser men har faktiskt inte en aning om vad som skall sägas..

Jo, vi hade vikarie på Contemporary-lektionen idag och det var riktigt hardcore.
Svettades floder ut på golvet och fick mig då en riktig djäkla utmaning. Helt underbart.
Måste nog säga att det är en av de roligaste lektionerna hittills och som många vet är jag egentligen mer för contemporary-jazz än för contemporary-contemporary men detta mellanting vi fick göra var beyond.
"När jag blir stor" ska jag göra precis sånt här.

Skolan börjar ta ut sin rätt på samtliga i klassen och vi har tur för det är half-term från och med imorgon kl 12.
Det märks att vi kommit in i vardagen rejält och att alla dagars slit visar sig både fysiskt och mentalt.
Hade några som började gråta idag efter balettlektionen av utmattning, stress och hemlängtan.
Tänker inte döma någon för jag är själv djäkligt trött trots att jag anser denna dagen vara bättre än de andra denna veckan. Försöker ha i åtanke att det är nu jag kommer utvecklas som mest eftersom breakingpoints visat sig vara språngbräden mot förbättring. Iallafall var det så förr när man stod i LDMG's dansstudios.
Apropå gymnasiet där hemma så stod jag idag och tittade ut genom fönstret under balettlektionen och fick en sån där känsla av "åh vad det här känns som när alla brukade ligga halvdöda vinter-morgnar där hemma innan uppvärmningen". Det var en bra-dålig känsla. Känns otacksamt att sakna saker från dåtiden när man har en väldigt bra nutid men det känns dåligt att inte sakna samtidigt.
Kanske jag ska försöka ändra inställning och få sakna till längta? Jag kan inte längta till det som varit men jag kan ju längta till jag kommer hem och träffar folk.
Ja.. så får det bli officiellt. Nu ska jag längta.


och lite värme, strand och hav här i stan skulle vara omväxlande.

På måndag kommer Thyra. Det är underbart.

Den där om att försova sig två morgnar i rad.
För just det har jag gjort. INTE OKEJ!
Jag måste ändå säga att om det är något jag klarar bra så är det att inte försova mig men det har jag ju då gjort nu två dagar i sträck och blir det en gång till så ser jag framför mig hur pinsamt det kommer bli.

I övrigt har det inte hänt så mycket och Filip har åkt hem nu.
Så var det bara två igen.

I lägenheten kryper det runt små myrliknande varelser som inte förtjänar annat än att dö men det är svårt att utrota dem för tippar på att de är några tusen. De är så små och smala att man knappt kan se dem så tills vidare får de vara kvar.

Sju veckor lång resa in i det "nya" livet.
Det är vad det är idag. Hur går det här då?

Dagen började inte på topp för man lyckades försova sig riktigt rejält. Missade hela min Contemporary-lektion och därmed gavs min tutorialklass (privatlektionen) bort till en annan i klassen. Illa! Nu är det tydligen bara jag som inte haft den och efter lovet byter vi lärare igen så hoppas på att få tillfälle imorgon eller kommande dagar.

Annars måste jag säga att det varit en hyffsad dag.
Trivs så sjukt bra på skolan och i min klass nu så blir paff. Om man jämför med hur jag kände för väldigt kort tid sedan (som känns lång) så är mitt sociala liv här i London på ett helt annat plan nu trots att man fortfarande saknar människorna på hemmaplan som tog sig in i det innersta rummet under tre år i Lund.

Ibland vill jag minnas tillbaks till kvällen då vi kom hit till London och jag satt och grät för att allt kändes hopplöst och för att jag då inte ens hade en bostad. Aldrig mer oplanerad flytt säger jag bara.
Men det är fantastiskt att skratta åt det nu och jag och Kajsa pratar ofta om hur otroligt det är att man verkligen bara kan åka iväg och lösa ett helt nytt liv. För henne var det ju verkligen så med tanke på att hon inte ens hade jobb eller skola hon skulle gå på utan bara åkte hit på impuls. Ja.. man blir förundrad.

---

Vi hade ju redovisning på kompositionen idag och det var sjukt nervöst med solopresentationerna. Jag kunde knappt min egen när jag gick upp och visade den men är trots allt nöjd och Rick (lärare) verkade nöjd.
Feedbacken från klassen var bra också och tyckte det var kul för deras favoritmoment var när jag sträcker ut min tunga och använder den som indikator till mina rörelser. Krångligt att förklara så förlåt för det.



"Mylo Xyloto" håller måttet. Åtar mig denna låt att koreografera något litet.

Ser ut som att jag håller i en kamera och fotar i spegeln. Detta är definitivt inte fallet men tänkte det kunde vara trevligt att ladda upp en lite dansant bild från dagen.

Inte hänt mycket förutom att jag köpt Coldplays nya album "Mylo Xyloto" på iTunes. Fantastiskt och fenomenalt. Två F.
Imorgon skall mitt första solo visas för de andra i klassen och uppgiften jag berättade om på kompositionen (se förra veckans inlägg) skall redovisas.
Lite nervöst. Blev klar nu på kvällskvisten. Blir bra. På något vis.. kanske?

Gårdagen var var vi gärna vill kalla Epic.

Efter att ha fått ett tråkigt besked om att min plats som Student Ambassador inte kan hållas då jag inte har National Insurance number bl.a så blev jag väldigt deppig men ändrade detta snabbt genom att dra på inflyttningsfest med tvåor och treor samt folk från klassen. Första gången man verkligen fick en chans att prata med folk från de andra åren och tillbringade mesta dels av tiden kring elden de gjort upp utomhus på gården.
Inte många som sitter ute nu men man får försöka så länge man kan.

Idag åt jag världens största frulle hemma hos gänget i Seven Sisters och det var Emilee och hennes amerikanska pojkvän som lagade den. OTROLIG! Ägg, bacon, american pancakes, stekt lök mm.
Ägg är verkligen en ny craving som jag fått sedan flytten hit. Inser att det är rätt gott om man tänker bort faktum att du äter en liten pipande gulfjäderpuff.

Dagen till ära blev det mycket svenskt och IKEA stod på schemat.
Köpte hem en del saker till lägenheten och hade svenskar plus circusspace-människa som sällskap.
Lyckat. Är nöjd med nya vinglas, filtar att täcka över den lila skinnsoffan med, nya glas, fler bestick, massa ljus, badrumsmatta och toalettborste (uee).
Nu ska jag ut igen. Ännu en kväll. Sen är det söndag och därefter bara en vecka till LEDIGHET!

In the school library waiting for my Alexander-technique class.

Today was the first day in a while that I actually felt like I did a whole class properly and good.
Since I came here and saw people with legs up their ears i've been lacking a bit confidence in my own ability which on the other hand has shown great results now with stronger body, higher legs, more flexibility and mostly a new way of seeing dance and choreographing. Feels like my intellect is on a whole new level.
But as I said first.. Today I felt like I was good and I got my first "i'm impressed, Daniel. Your body has finally started to take in all the information" from my contemporaryteacher after class.
Makes me happy. But can't relax. Doing this is all about pushing yourself beyond all limits which I will do as long as i'm in this business.

Enough said. Time to stretch.
Ciao!

Photo: Sierra Leone - A Time and Place Before War
Photographer: Michael Katakis

Var på fotoutställning på British Library idag.
Riktigt stort var det. Större än jag trodde det skulle vara.
Egentligen gick jag bara dit för att samla material till en uppgift i Professional Studies men fastnade för utställningen som handlade om inställning till krig och vad som händer med folk som varit i krig.
Gillade denna bäst dels för att den påminner mig om min och Sarahs resa till Gambia men även för att den visade annat än missär. Inser dock att detta foto faktiskt togs lite innan ett krig utbröt i Sierra Leone vilket är sjukt ledsamt.
Bra utställning iallafall och gick omkring där själv i någon timme. Var skönt att komma ifrån alla miljöer jag brukar vara i nuförtiden. Var mitt allra första besök på det stora biblioteket så det var något nytt att se.
Flera våningar med olika minibibliotek och tror nog att all världens litteratur har tryckts in där. Iallafall såg det ut så men kunde inte gå in överallt för de krävde att man hade pass med sig vilket jag självklart inte hade.

Sol i London men desto kallare.
För även om jag haft tur och sluppit mycket regn (som London är känt för) så blev det riktigt kallt idag.
Blåste gjorde det också vilket resulterade i att jag fick plocka löv och skräp från kläder och hår när jag tagit mig in i skolan.

Har inte hänt så fruktansvärt mycket nytt eller roligt i skolan tyvärr.
Fått en solo-uppgift som skall göras klar till nästa vecka. Blir en utmaning.
Varannan rörelse ska utgå från en punkt nedanför midjan och varannan från överkroppen.
Knixet är att alla rörelser ska röra sig runt en sfär kring utvalt ben inuti kroppen och man får inte använda samma fler gånger än en vilket gör att jag får lite småpanik. Den tredje, åttonde och nionde rörelsen skall utgå från två punkter samtidigt men dessa måste röra sig i motsatt riktningar kring sfärerna. Helt djäkla omöjligt och lika omöjligt att förklara.
Postar förmodligen en video här på slutresultatet sedan.

Somnade gjorde jag också. Och länge sov jag.
Skulle egentligen bara stretcha men så fort jag slöt ögonen somnade jag på stört och hade tur som hade håla för jag sov i en timme..


Fick lite sällskap med annat folk som också somnade tydligen. Tackar fotografen Shakeera som lyckats fånga mig i mitt ess.

Snart får jag och Kajsa besök här i Bethnal Green av hennes pojkvän, kille, man, soulmate, vad man nu än vill kalla det.
Läskigt. Här ska man försöka sova med de två i grannrummet och väggar tunna som is.
Blir säkert bra.

Två veckor kvar tills man träffar denna igen! JAHOO!


Måndag igen och veckans jobbigaste skoldag är avklarad.
Så är det faktiskt. Teknik-klasserna imorse var rätt kämpiga vilket jag inte skyller på annat än att jag trött (som jag alltid är men framförallt på måndagar) stod och trängdes extra mycket på tuben och fick ta mina krummelben och springa till skolan.

Eftermiddagen var något bättre och var riktigt taggad på bodycon-lektionen. Riktigt fint när vi alla efter sju minuters armhävningar ligger platt på mage och nästan gråter för att armarna värker och magen vill slå knut på sig själv.
Blev en lugnare kompositionslektion dock då vi satt och pratade om ett uppträde vi såg förra veckan.
Halva klassen låg och halvsov på golvet och Rick (läraren) försökte få igång en diskussion med oss få som orkade engagera sig men det var nog inte det lättaste när ingen vågade säga vad de tyckte egentligen.
Vad de flesta tyckte? Ja, det är svårt att svara på eftersom folk somnade inne på teatern medan jag själv fick nypa mig i armen för att hålla ögonen öppna men jovars, det var ganska mycket bra arbete och helt fenomenala dansare.

Imorgon (tisdag) råkar jag veta att min gamla skola Lunds Dans och Musikal Gymnasium har sin årliga koreografitävling. Det är värt att gå på ni där hemma som kan, vill och har råd.
120kr inne på Lunds Stadsteater. Börjar kl. 19.
Lycka till alla ni som går på skolan, skall medverka och läser detta. Må bäste man vinna men kom ihåg att det är erfarenheten av det som väger tyngst.

En liten dipp.

Denna veckan lider mot sitt slut. Har en rejäl söndags-dipp.
Ärligt talat har nog hela veckan varit en liten dipp och jag väntar bara på att det ska bli lov nu och att Thyra ska komma hit.

Jag tänker beskylla denna lilla nedgång på hemlängtan som inte riktigt är en hemlängtan utan mer en trygghetslängtan.
Efter fem veckor av nya intryck och längtan till olika saker så har man plötsligt börjat vänja sig vid tillvaron och man har börjat finna rutin vilket även innebär lite tristess. Resultatet av tristess tror jag har blivit hemlängtan för nu när jag börjar känna mig till ro och har en vardag här så blir London-livet jämförbart med det som finns där hemma i Sverige och eftersom jag inte hunnit få någon riktigt nära vän i skolan här så skulle ett självklart val av liv,bli Lund. Tryggheten finns fortfarande där trots allt.
Antar att detta är något som kommer att ändras så småningom men det tar ju tid och man får helt enkelt låta det ta tid.
Mellanperioder har aldrig varit en hit dock och något jag inte tror är uppskattat av någon.

Dessutom fick jag en dålig nyhet nu under söndagen vilket innebär att jag måste hitta nya roomies och har jag otur så kommer det bli folk jag inte känner överhuvudtaget. Kan bli början på en ny vänskap också vilket man får hoppas men det hade varit väldigt skönt att slippa undermedveten stress över att lägenheten kräver minst två.

---

Glömde skriva att min vän Emma (svensk och Luleå-bo) fyllde tjugo igår vilket vi firade med att åka på Circusspace-fest.

En riktigt seg dag i London..
.. men den hade alla förutsättningar att bli bra. Fint väder, vaknade ganska tidigt.. MEN jag var bakfull.

Jag vet att det inte är föredömligt att dricka eller ens aningen charmigt att skriva om det men jag måste göra ett statement och det är att jag drack mig väldigt full igår, lyckades hamna på en tredjeårselevs fest utan att ens vara bjuden och hon visste inte ens varför jag var där vilket gjorde det konstigt.
Kajsa följde med också vilket gjorde det ytterligare ett snäpp sjukare.

Men för att toppa det hela så skulle vi ut och klubba efter denna halvunderliga början på natten och går in på Scala. Inträdet kostade 15 pund och jag tänkte "okej, nu måste det ju vara fett för såhär mycket betalar man inte annars".
Vad händer då när vi kommer in i stora salen som är uppbyggd lite som en idrottshall med läktare och allt.
Jo vi inser att vi är de enda vita människorna på hela stället. BARA svarta och inte för att vara fördomsfull men det kändes lite fel och man kände sig väldigt missanpassad där. Dessutom tittade de konstigt på oss och det som spelades var någon karibiskpopraphiphop som var fruktansvärd. Fem minuter efter att ha gått in tog vi en taxi hem till Bethnal Green. Fina, härliga lägenheten i Bethnal Green. Däckade på soffan och där var kvällen slut.

Vaknade upp och släpade mig själv och mitt sprängda huvud till frisören här. Litet skräpställe men kände att det var väldigt nödvändigt och ja, frisören var allt annat än samarbetsvillig om man säger så.
Jag ville ha mitt hår snaggat på sidorna precis som vanligt och halvlångt ovanpå och vad säger han om inte "NO, NO you will look uuuuggllleeeeyyy". Är det verkligen okej för en frisör att säga så till en kund? Nej, skulle inte tro det.
Övertalade honom tillslut men det blev inte fint och dessutom var han jättesur när jag gick därifrån. Strunt samma.

Resten av dagen har spenderats framför datorn och med att skriva ett brev till Ldmg som treorna ska få inför deras ansökningar. Helena Lind ville att jag skulle skriva ett så då gjorde jag helt enkelt det och tid tog det.
Nu ska jag gå. Och göra något av dagen.
Ikväll ska vi på fest hos en modell. Blir säkert nice. Men känner mig som sagt bakis, seg och fulare i håret än jag var innan jag klippte mig.
I will survive though.

Ett par veckor till nästa andpaus.
Detta skrivs med tanke på att det faktiskt nu endast är två och en halv vecka till min lediga vecka.
Känns som att den kommer i rättan tid.
Mycket intensiv träning varje dag och historiens mest intensiva anatomi-kurs.
Nästa vecka ska jag ha lärt mig kroppens alla 206 ben. Blir en rejäl utmaning.

Helgen innehöll fest, drama, fest, middag och chop-sticks. Mer än så behövs inte skrivas.
Här är lite bilder från London iallafall. Har ju trots allt gått 5 veckor sedan jag flyttade hit.

Fel.
Jag uppdaterade inte igår med en enda enkel förklaring: Internetet tog slut.

Det som hände i lördags då jag blev rånad (för detta var vad jag skulle skrivit om) var att jag skulle hälsa på min vän Ben i Finsbury Park och trodde jag skulle hitta hem till honom.
Hittade hela vägen (2 minuters gång från tuben) fram till en korsning och givetvis råkade jag välja fel.
I ena handen hade jag min sjukt omoderna mobiltelefon och i den andra hade jag nyköpta Topman-kläder..
Problemet blev då att jag fick ett litet tonårsgäng på tre personer att förfölja mig längs vägen och när jag insåg att jag gått fel och skulle vända så kommer de fram till mig och frågar vad klockan är.
Stämningen blir genast mer hotfull och de säger "ge mig mobilen" vilket jag svarade med "NEJ".
Då tar ena killen och försöker böja mina fingrar bakåt så han ska få mobilen men jag slet tillbaks handen och stoppade ner den i fickan vilket gjorde det värre.
Så jag började helt enkelt småspringa mot huvudgatan och de fortsätter följa efter mig och en av dem sprang framför mig och började stampa i marken och skrika "NU GER DU MIG DINA DJÄVLA GREJER" om och om igen.
Blev sjukt chockad men fortsatte förbi honom och då känner jag hur en av dem griper tag i kanten på min påse och sliter sönder den så alla nyköpta kläder trillar ut, samt min plånbok som låg i påsen..
Lyckades iallafall slita mig ur paralysationen och därefter skrika och ropa på hjälp vilket skrämde dem.
De tog det första de kunde komma åt och började springa så förlorade som tur var "bara" lite av kläderna.

Hade detta hänt i Sverige eller för bara några år sedan så hade jag varit helt förstörd efter det skulle jag tro men klimatet här är så sjukt mycket hårdare och mina vänner berättade att sådana saker händer dagligen runtomkring oss så jag känner att det inte är någon idé att gå ner i detta. Livet fortsätter och jag är sjukt glad att de inte skadade mig men detta är definitivt en baksida med den här staden tyvärr.

Kan ju förresten förklara att jag inte brukar gå omkring med mobil uppe när man rör sig i så dåliga områden men eftersom jag ringde Ben som skulle guida mig hem till honom så var jag illa tvungen. Otur att de skulle råka vara där då dock..



Freshers Partyt som var samma kväll blev en god tröst.

"GIV' ME YO FUCKIN' STUFF" - citerat äcklig rånarunge i Finsbury Park

Är tillbaks i detta bloggträsk nu främst med tanke på att internet har infunnit sig i lägenheten igen.
Det är riktigt älskvärt.

Vad finns då att skriva om nu? MASSOR.
Har en hel del att recapa känner jag men väntar till morgondagen när jag inte är helt stentrött.
Bl.a ska jag berätta om hur jag blev rånad på gatan här i London i ett halvkasst neighbourhood.
Mer om det imorgon alltså!

Godnatt!