Daniel Jeremiah Persson gör det igen.
Han försover sig. Men har han ångest för det? - Nej, för han tyckte det var riktigt göttigt.

Egentligen var det verkligen inte bra att sova när det närmar sig assesment och man borde vara i skolan och träna men jag får ändå säga att jag tycker mig ha förtjänat den här dagen. Sov till klockan ett och ska snart iväg för att välja mellan två goda ting. Antingen köpa en iPad eller en Macbook och då tänker alla där hemma: är du dum i huvudet? Klart du ska välja en dator. Men en dator är sjukt mycket dyrare och är dessutom jobbigare att släpa till skolan. En iPad är billigare men rymmer inte lika mycket och har inte samma möjligheter. Så det är att välja mellan två goda ting. Får se vad det blir. Ni lär ju få veta!

Ikväll blir det konsert i Kentish Town. Något att se fram emot!

Lite bilder från Winter Wonderland som utlovat!

Staden av alla städer.
Det är London det måste jag säga. Iallafall när det gäller att få en riktig jul-vibe för staden har tillochmed lyckats få en anti-julare som mig att kära ner mig ordentligt i julgodis och vintermarknad.
Detta kan vi tacka Hyde Park för, där "Winter Wonderland" har satts upp med skridskobana, karuseller, mat och godis-stånd och annat smått och gott.

Ja, jag sade ju att min känsla för första advent låg på nästintill noll men fick rejäl känsla för det igår när jag var där med vänner. Fick även en "Jag är så glad över att vara i London"-känsla som jag inte fått på ett tag.
Fick en känsla av vad jag har att vänta två vintrar framöver och I love it!
Lägger upp bilder på det senare.

Dagen i övrigt har varit bra trots sömnbrist.
I både balett och contemporary är det stort fokus på vår assesment (det stora provet) som är nästa vecka.
Detta innebär  en lugn helg denna veckan, rätt kost och att fokusera fullt ut i skolan.
Jag känner mer press inför uppdansningarna här än i Lund och det med rätta för vad vi presterar på uppdansningen nu avgör vilken grupp vi hamnar i efter jul vilket i sin tur kan vara avgörande för hur bra jag kommer vara efter nästa termin så det är bara att köra på.

Söndagens första bild tillägnas det som efterlämnats från både fredag och lördag.

Tydligen är det första advent idag och enligt min vän Emma är detta något som borde firas.
Det tråkiga är bara att min känsla för jul ligger på noll just nu och detta är inte för att jag vill det ska vara så utan för att temperaturen fortfarande ligger kring tio grader här och solen står högt.
Vi har planer på att åka till Hyde Park där det monterats upp något som kallas "Winter Wonderland" men vet inte om vi kommer att ta oss så långt. Får hoppas. Orkar inte med en till "sitta-hemma-göra-inget"-dag för det fick vara nog med att utelämna tungt festande igår. Skönt att inte vakna upp bakfull för en gångs skull dock.

Ikväll har det för första lördagen på väldigt många månader varit helnyktert. Ja, nyktert så långt ögat kan nå och måste medge att jag imponeras av mig själv och min sunda inställning till en lördag då alla möjligheter för hets-fest är uppdukade.
Ack nej! Så kul ska vi inte ha det, men kul blev det med att kränga godis, chips och diverse onyttigt i olika former och smaker. En tur in till Chinatown blev det också för att äta billig buffé. Gött var det!



Annars sitter jag här sena natten och lyssnar till hur Emma och Manoel snarkar ikapp till Little Dragons "Ritual Union". Ingen vacker kombo precis.

Har lite små funderingar då jag insåg att det är tre veckor kvar tills man är hemma igen. Tiden går ju för djäkla fort och tre veckor är ingenting.
Så börjar jag tänka lite och målar upp scenarion i huvudet som tycks klyschiga men inte helt orealistiska.
Jag har någon sjuk förhoppning och tanke om att jag ska rulla in med tåget på Lunds station och där ska alla mina vänner möta upp mig för att sedan gå och ta en 'beer' och recapa lite innan jag drar vidare till min kvinna.
Sedan har jag ett helt fantastiskt och underbart jullov som är späckat till tusen och därefter är det dags att dra tillbaks till staden London.
Men så finns det en liten hake.. Jag vet ju faktiskt inte vilka som fortfarande kommer vara de väntande vännerna när jag kommer fram. Eller jag vet vilka mina vänner är men jag vet inte vart vi står just nu och jag ska skämmigt nog medge att jag faktiskt börjat glömma bort lite av det jag kallade Lundaliv. Inte att jag glömt mina vänner för jag lägger mig hellre naken på gatan och låter mig trampas på men jag har glömt lite hur det var att ha råd (nästan), vara omgiven av folk som kan mitt språk, träffa vänner som varit en del av mig under många långa år och röra mig på mark jag känner till utan och innan.
Det kommer bli en rätt sjuk känsla för hur lite jag än velat erkänna det för mig själv tidigare så har jag långsamt flutit in i den här stressen, smutsen och mentaliteten som London står för.
Troligen kommer jag sakna det när jag är hemma och tristessen börjar smyga sig på men ska göra mitt bästa för att bara njuta av att vara när jag väl kommit hem till renhet och trygghet. För trygghet är vad sverige är för mig i nu läget.

Formen för torsdagen var fortfarande en skadad rygg men så..

Det enda som är värt att nämna utöver det vanliga för dagen är mitt besök hos Nicki aka benknäckarn.
Gick dit för att kolla min rygg och tänkte mig bara en helt vanlig liten undersökning och tips på övningar för att stärka ryggen igen. Så var inte fallet.
Hon kollade på min rygg och sade "Jag kan se problemet bara genom att titta på din rygg".
Sedan ber hon mig andas in djupt och därefter andas ut allt jag kan och slappna av vilket jag självklart gör.
Bang! Och jag känner hur hon trycker till min rygg och hör hur hela min rygg knäcker runt. Ljudet kan liknas med när man tar en bunt med kvistar och bryter av dem.
Efter det säger hon "ja, din T6 och T7 (benämningar på kotor i mitten av ryggen) satt snett och hade låst sig. Har du inte märkt att dina revben var lätt intryckta under de ovanför och under?".
"NEEEEEEEEEEJ". För det hade jag inte. Inte en tanke på det.
Därefter drog och slet hon runt mig och knäckte runt mer i min kropp tills hon bad mig sätta mig på kanten av sjuksängen och så säger hon "Det här är lite obehagligt men du får verkligen inte gripas av panik för då gör det ondare". Och så sticker hon in två fingrar mellan mina revben och trycker fingrarna in under och drar de väldigt lätt utåt. Måste ha varit det obehagligaste jag någonsin känt framförallt med tanke på att jag inte ens vågar röra vid något där man kan känna benen inuti.

Fick gå därifrån och dess för innan fick jag lite övningar att göra för att räta ut min rygg igen.
Konstigt nog har all smärta gått bort nu och min rygg är rörligare än vad den varit på många år.
Troligtvis har jag haft låsta kotor under en längre period utan att ha märkt det men min lilla olycka i tisdags gjorde det värre vilket ledde till att jag faktiskt kunde känna det.

Flummigt skrivet och konstigt men kände att jag blev ganska exalterad av att berätta om det.
Dags att sova.

Bild från festen i lördags.

De värsta dagarna i skolan under en vecka är nu över. Måste säga att det är riktigt skönt.
Men så var det ju självklart ett litet problem. Dum som jag är tränar jag på ett hopp till en koreografi jag jobbar på för tillfället och vrider mitt övre parti och det undre åt olika riktningar vilket gjorde att ryggen skrek "aj".
Nu får jag inte dansa fullt ut förrän nästa vecka och inte ens då om det inte blivit bättre.
Sonia som undersökte mig gjorde någon slags muskellösande grej med upphettade koppar vilket gav resultat. Sjukt läskigt ögonblick när jag hörde hur hon tände fyr på dem och sedan blåste ut lågan. Resultatet av det kan ni ju se nedan. Frågan är när det försvinner.
Har lite smått ångest över att inte få prestera kommande dagar men hoppas på att det blir bättre väldigt snart.
Söpp!

Jag vill att drastiska saker ska hända.
Något nytt. Igen. Och igen. IGEN.

Något som blivit lite av grejen med att vara jag är att inte vara nöjd. Eller man kan vara nöjd och älska sin tillvaro men samtidigt känna att det finns mer, vilket det självklart också gör, och att vara nöjd är annat än bra för då kan man tänkas börja ta för givet vilket i sin tur leder till inget alternativt till att man fastnar.
Fast att vara nöjd betyder ju egentligen att något är bra? -förvirrande måste jag säga.

I brist på något riktigt så postar jag en sjukt bra musikvideo.
Värd att se, åhåh.

Temperaturen idag? HÖG!

Eller ja, klimatet var väl inte jättehögt kanske men soligt. Måste erkänna att de tidiga höstkänslorna återkom lite trots att det närmar sig vinter. Vinter? Julkalendern? Vad blir det i år? Ingen koll.

Jag och Kajsa steg upp vid halv tolv för att käka frulle och därefter bege oss till Brick Lane där jag köpte några koftor. Rena kap.
Gick hem för att lämna av saker och sedan åka till Oxford där jag köpte ännu mer kläder. Är slut med shoppandet nu. Får vänta tills jul vilket inte är alltför lång tid.
Tog en fika på Costa också och jag fick en kaffe, en apelsinjuice, en fruktsallad och en ciabatta med ost och skinka för 2.50 pund. Anledningen? - Personalen var så sjukt förvirrade och glömde vad vi hade betalt och inte betalt så vi sa att vi skulle betala för kaffet bara och så gjorde vi det. Riktigt gött när man har flyt!

Ikväll är det fest i Seven Sisters. Håret ska duschas. Vinglasen fylls. Presenter till värdarna inköps. Sedan återstår det att ta sig dit och eventet kan börja. Ikväll ska jag drunkna i svett och dunka dunka. Det är man värd.

Pringles-gubben. En pedofil?

Torsdagar brukar vara en dag som välkomnas då det är nära slutet av veckan och man vet att belöningen för veckans slit står och väntar runt hörnet.
Denna torsdagen har dock visat sig vara allt annat än det jag sedvanligen väntar mig.
Finns ett par anledningar till detta.

1. Jag försov mig igen och sprang som en tokdåre till tuben, i tuben och från tuben imorse.
2. Anatomi-lektionen blev en lektion i kost&hälsa istället och med dagens huvudtema kan man inte se det som annat än dagens höjdpunkt. Det var fyrtio minuters prat om bajs.. Tro mig, jag skrattade.
"It can be yellow, green, brown, black, orange and it can also be adult-coloured". Vad är adult-coloured om man får fråga?
3. Fick låta sex tåg passera innan jag kunde gå på när jag skulle hem. Knökat som aldrig förr men vad ska man vänta sig? Rusningstrafik och centralline.. fruktansvärt.
4. Födelsedagsfikan för Emilee innehöll samtal om att skaffa barn, volontärarbeten, att slå barn, hur man säger oförskämdheter på svenska, kattungar och glittriga klänningar.

Inte nog med detta så påstår Kajsa att gubben på Pringles-burken är en pedofil. Hon kan ha rätt men vågar inte komma med förhastade slutsatser.

Nu är jag helt körd i huvudet av allt för dagen och drar mig för matlagning.
Plikten kallar.

Födelsedag och sliten.


En liten del av gänget som kom och firade mig på nittonårsdagen/natten.

Var riktigt lyckat måste jag säga. Stack till en klubb jag länge velat till. FABRIC.
Man hör så ofta där hemma om folk som ska på underground klubbar och som uttryckligen ser sig själva som club-kids (om det nu är något man vill vara egentligen) men i jämförelse med detta stället så tror jag allt bleknar.
Tre tidningar har listat Fabric som tvåa på klubbar i världen och visst var det kul att vara där men jäklar vad farligt samtidigt. Säkerheten där inne var helt sjuk och kan förstå varför.

Drogkulturen i det här landet är verkligen utöver det vanliga och vet att många vänner till mig förespråkar ett legalt bruk av det vilket inte rör mig ryggen riktigt men det är verkligen inte till måtta.
Inne på klubben blev jag tillfrågad säkert fem gånger vad jag gick på och vad jag hade.
"Nothing. This is how I dance in general". Och kan förstå att de frågade för jag studsade runt som en galning och lyckades ovanpå det spräcka mina nyköpta byxor.
Appropå nyköpt. Nu har det handlats rejält med nytt. Födelsedagar innebär ju lite extra pengar vilket är kalas och ännu bättre är det när man fått nytt bankkort och slipper leva fattiga kloakråttelivet.




Gav i uppdrag åt Manoel att fota åt mig vilket jag borde förstått skulle resultera i massproduktion av hans egna avbild men lade upp några av dem. Har dock inga från själva klubben utan bara tillställningen innan.

---

Min födelsedag spenderades på en hamburgerrestaurang á la Dinero samt tårtätning hemma i Bethnal Green-lyan.
Glad trots att mitt paket från familjen i Sverige har kommit bort på vägen hit men det gör inget. Är glad ändå.

Gårdagen innehöll inget utöver det vanliga och idag har jag varit hemma. Första dagen jag missat från skolan och detta för att min kropp är så trött att jag inte kan röra den ordentligt. Gick upp imorse och när jag kom till tuben kändes det som att marken skulle försvinna under mig och att jag höll på att svimma. Allt domnade bort för någon minut.
Det är då man får klappa sig på huvudet och säga "en dag kan du missa. Gå hem och vila ordentligt", vilket jag också gjorde. Eller rättare sagt, jag däckade i soffan när jag kom hem utan att stänga ytterdörren och vaknade fem timmar senare. Inga tjuvar iallafall. Hade ju varit pricken över i. Sedan uppvaknandet har jag inte gjort annat än att ta det lugnt.
Längtar redan tillbaks till träningen så imorgon ska jag bannemej gå oavsett om jag svimmar eller inte.

Ciao!

Så är plötsligt ännu en dag avklarad.
Den första på en sex veckor lång intensiv period i skolan innan jag åker hem till Sverige-land igen på besök.
Kommer bli riktigt gött. Hemlagad mat. Slippa tvätta. Sova hela dagarna. Träffa finfolket. Familjen. JUL!

Men än är det ett tag och tills dess ska jag njuta och köra på.
Idag hade vi vår första lektion med vår nya Contemporary-lärare och måste säga att det var riktigt roligt.
Hon har jobbat med Richard Alston i väldigt många år och har en hel del fantastiskt i bagaget.
Var lite smått rädd för henne till en början men hon verkar bara vara allmänt sarkastisk och kul. Skönt att slippa köra ren Cunningham nu de kommande veckorna också. Det är lite mer go nu och tittade inte på klockan en enda gång vilket är det bästa sättet att mäta intresse för lektionen på.

Annars var vi tillbaks på baletten som vanligt och svettigt var det.
Skönt att känna att man lever igen. Operation rehab börjar ta sig.
Sedan kom en fyra timmars håla då vår Body Con-lektion ställts in på grund av sjukdom. Tränade och koreograferade samt flumdansade i en studio för att sedan gå ner till Body Con-rummet och köra ett eget workoutpass. Nu ska mina armar bli fina.

Summerar lördagen:

- Ligga på soffan som en pösmunk och rehaba
- Covent Garden, mötte upp Christoffer och Manoel
- Bethnal Green, åt kebab och Ben anslöt sig

Sen kommer vi till något som var lite roligare.
I brist på något att göra så började vi leka Mission: Get out of the tape. Detta klingar kinky och bondage när man hör det men det var faktiskt inte något sådant alls. Så osexigt det kan bli men ett gott skratt fick man Det vi gjorde var att vi knöt fast en person med massa olika sorters tejp i omöjliga positioner med ben och armar och sedan skulle man ta sig ut så fort som möjligt. Film och bild togs på detta så laddar upp när tid finns.
Förlorade i sista ronden då jag var tvungen att använda kniv för att skära mig loss men det gick inte att pierca igenom tejpen så vi avslutade det och tryckte i oss skräp istället.

Sista delen av kvällen vandrade vi runt i Bethnal Green och Brick Lane i jakt på ett ställe att sätta oss. Mötte upp Celina, Declan och en vän till dem men vi fick splittra på oss igenom efter ett tag då allt i Brick hade stängt och barerna var fullproppade.
Fail, fast ändå inte.

---

Planen idag - existerar ingen.

Baksmällan 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10.. fortsättning följer.

Här kommer bilder från gårdagen:




Det som skall bli sagt med det här är att förfest, utgång, fyllemat, baksmälla och destruktivitet håller till en viss gräns men börjar bli lite trött på det. Trots detta ska man ut ikväll också.
Kajsa och jag har bestämt oss för att rehaba och restaurera våra liv efter denna natten. Med det sagt så kommer vi inte sluta festa men möjligtvis hitta oss bättre tidsfördriv än att sova bort dagarna för att sedan återupprepa samma sak dagen därpå.

Ta idag som ett exempel. Vaknade upp i Turnpike Lane hos några av mina klasskompisar och klockan var då halv två. Hela dagen spenderades i ett mörkt vardagsrum med McDonaldspåsar, pommes, kebab, cola, papper och kartonger utströdda runt oss. Satt och halvsov fram till klockan fem.
Lika roligt är det att man varje gång sitter och tänker "Aldrig mer" men som jag redan avslöjat så kommer det ju bli exakt samma sak ikväll.
Behöver lite rutin igen och behöver mitt bankkort så jag slipper gå runt och stressa över att inte ha pengar.
Måndag - skolan börjar, rutinen återfinner sig. Perfekt!