Sitter och avnjuter ett helt fantastiskt album av 'Passion Pit' för tillfället.
Deras album 'Manners' kan nog ta mig tusan vara ett av mina favoritalbum om inte min absoluta favorit.
Om jag var tvungen att förevigt lyssna på ett album skulle det vara detta.



Veckan som gått har känts som en never ending-story trots att vi gick en dag mindre än vanligt.
Dock bara tre veckor kvar innan det är halfterm igen och jag förvånas alltid över hur nära det är hemfärd varje gång man kollar kalendern.
Vad som är mer skrämmande är att det bara är sex veckor innan sommarlov när man kommer tillbaks från lovet och helt plötsligt ska andra året börja.
Hur kan jag redan ha bott här i nio månader? Det känns absurt.
Vad hände med "allt är så nytt" eller "snart flyttar jag till London"?

Solen tycks titta fram här i Regn-land igen och lite vitamin D sitter inte helt fel.
Idag ska jag ut och ha en fet lördag med promenerande, fikande, lunchance, middagande, utgångande etc.

Ännu en gång har jag lyckats misshandla "yttrande-rummet" genom att inte fördriva tid med mitt skrivande.
Istället har jag efter ett otroligt fint påsklov hunnit med att återvända till gasmolnet även kallat London, dejtat (misslyckat), återvänt till vardagen, haft besök av samtliga familjemedlemmar och uppträtt på The Royal Opera House.

Så, vet inte vart jag ska börja för jag har inte någon lust till att skriva om allt ovannämnt men lite ska nog präntas.



'Street Stories' som visades på Royal Opera House är det projekt som tagit upp största delen av min andra termin i London och det har varit väldigt mycket upp och ned gångar genom den processen. Främst med tanke på all den tid det tagit upp men även inom projektets ramar.
I slutändan blev det iallafall ett lyckat tjugominuter-stycke som visades upp och jag är otroligt nöjd nu såhär i efterhand. Hade ett solo vilket framkallade en hel del prestationsångest till en början då jag visste att några av mina koreografiska förebilder skulle komma att sitta i publiken men fick veta att Wayne McGregor (fantastisk contemporary-koreograf, kolla upp) hade tyckt om solot och även kommenterat att han tyckte jag var en skarp och trovärdig dansare på scen. Den kommentaren har jag levt på nu sedan det hela tog slut och kommer förmodligen leva på den lång tid framöver. Helt enkelt en ego-boost men främst ett riktigt pepp för framtiden.

Sedan var det tillbaks till skolan på måndagen med nya lärare i diverseämnen och det har tänt en ny gnista så jag kan inte se att min sista termin för året skall bli annat än lyckad.

Detta har följts av ett besök först av min mamma och hennes väninna. Mycket behövligt och skönt att se familjära ansikten i stadskaoset.
Därefter har även min pappa, syster och bror varit över en helg där regnet satte käppar för vad jag trodde skulle bli en väldans mycket sightseeing men det blev lyckat iallafall.
Roligast hade jag när jag tog dem till mitt favoritområde Brick Lane och min bror tyckte det var pest och pina. Många likheter har vi men marknader, graffitikultur och smuts tillhör verkligen inte de kategorier vi båda vill kännas vid.

Kort och gott vad mitt liv erbjudit i helhet under april.
Nu är det första maj och har vi tur i detta regn-land så har vi en fin månad att se framemot.