Fimp.

Något jag inte utannonserat än är att jag slutat röka. Eller jag vill i alla fall tro att jag har slutat.
Har hållit uppe i fyra dagar nu och imorgon börjar den femte icke rökar-dagen så det skall nog vara slut på nikotin och tjära. Det är vad jag hoppas på iallafall. 
Till skillnad från tidigare försök så har jag inte fuskat en enda gång nu och jag har inte heller tillåtit mig att feströka även om jag hade ett ypperligt tillfälle eller många, under fredagens fest och utgång. 
Samma sak igår då jag också begav mig på galej men bestämde mig för att rökning var helt uteslutet. 
Röksuget är på väg bort nu dock och mitt finniga ansikte börjar slätas ut och bli fint igen. 
Kroppen detoxar och inte ens en kvällscigg skulle smaka just nu. 

Godnatt. 

Vad kan vara härligare? Ganska mycket. Men i alla fall!

Att vara på hemmaplan igen, dvs Lund, är allt annat än avkopplande men ack välbehövt.

Mot slutet av mitt första skolår började jag trivas riktigt bra i sotens stad men kände även att allt kaos inför OS drev mig till vansinne och därför passade det perfekt att åka hem för att jobba ihop lite pengar.

Jobba är alltså vad jag gjort. Som så kallad 'Runner' på Restaurang Stortorget men även som kassör på Herkules Bar. Restaurangbranschen är otroligt slitsam och trots en del små erfarenheter sedan barnsben så har det visat sig vara fysiskt krävande och tufft mentalt. Med detta sagt har jag inte haft det tråkigt.

Tvärtom. Det har varit bra för mig och jag har verkligen fått leva dansar-kliché.

"Jobba hårt för att ha råd att fortsätta göra det man älskar".

Ack så sant det har varit.

Emellanåt har jag hunnit träffa efterlängtade vänner och varit omgiven av folk som numera kan mig ut och in.

Jag har fått använda och missbruka mitt modersmål och hunnit med ett stycke konsert som hör sommaren till.

Om tre veckor ganska exakt, bär det av till London igen. Jag kan säga att jag är motiverad till tusen och tror på ett riktigt bra andra år.