Tjugotredje till tjugofjärde december

Det sa bara pang och julfeelingen återkom som en fet smäll.
Det är kanske just därför jag suttit och skrivit massa julrim samt slagit in de sista julklapparna inför morgondagen.
Ja, troligtvis är det därför och det kom i rättan tid då det i skrivande stund faktiskt slagit över till julafton och preparation-tiden gått ut.
En dag för oss alla varje år som kan liknas lite vid födelsedagar fast för varje hushåll i hela världen.
Ett enda stort kalas där alla äter någorlunda liknande rätter och där alla gör sina ansträngningar för att hålla gott humör. Mysigt.
Jag charmas av att julen faktiskt är en högtid då vi alla tillåts äta oss riktigt mätta utan att man ska känna att man svulstar och en högtid där man får vara extremt mysig. Man behöver inte anstränga sig för att bära upp sig själv om man inte vill det utan det är helt okej att sitta i en stor kofta, morgonrock, mjukisklädsel (vad man nu vill) och bara njuta av den gemenskap som finns.
Att julen får en ny innebörd med åren är ingenting som rör mig ryggen. Numera får jul även ses som en anledning för samtliga syskon i min familj att åka till familjehemmet och träffas med tanke på att min lillasyster även hon flyttade till eget denna terminen och att vi ses ungefär var tredje månad om inte längre tid emellan.
Jag kan visserligen sakna spänningen med att inte veta vad som finns i paketen eller ligga vaken natten innan och hoppas på att natten skall passera fort men det är samtidigt fint att man numera inte främst associerar jul med presenter. Fortfarande roligt att få givetvis men i ärlighetens namn så bryr jag mig inte särskilt mycket.
Jag vet i princip vad jag ska få i julklapp och jag ser mer fram emot att läsa julklappsrimmen och äta julbord än att öppna de så fint inslagna paket som jag själv lagt under granen.
Apropå gran så var jag och min bror ner en sväng på byn för att skaffa årets julgran. Något sena men det kan inte hjälpas. Huvudsaken är att gran finns på plats när julafton börjar och vi hann ju i tid.
Kivik är sig likt. Helt dött under vintersäsongen men tystnaden har sin charm ändå.
Var även skönt att slippa dra granen genom stress och hysteri främst med tanke på att vi hade en cykel att lägga den på. Inte helt lätt men absolut inte omöjligt.

Nu väntar min säng. Måste ju "ladda" inför julhelgen. Kan bli hyffsat rock'n'roll med tanke på den matlagning som pågått i huset sedan några dagar och som nu ska ätas upp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0