Lite om min househuntingresa till London.

Eftersom jag inte tagit mig tid till att skriva om hur min househunting gick så är det här ett perfekt tillfälle då regnet vägrar ge med sig.
Kom iallafall fram både hungrig och trött, till ett hostel kallat Journeys. Jag hade bokat fyra nätter och var ändå väldigt glad över att ha kommit fram och hittat dit så pass snabbt. Det var först när jag kom in och möttes av en full receptionist som jag insåg att det förmodligen skulle bli tre jobbiga nätter. Men man får vad man betalar för och 600 kronor känns helt okej att lägga ut för boende så många dagar.
Fick tillslut mina nycklar och hitade till mitt rum som hade en helknasig dörr. Gick tillbaks till receptionisten som ragglade ut. Tillslut fick vi upp dörren och vad möts jag av där inne då? Jo, en städare som har tatuerat halva ansiktet. Det såg riktigt jäkla konstigt ut.

Nog om vandrarhemmet.
LCDS treor hade sitt graduation performance den veckan jag var där så gick dit för att se vad jag hade att vänta.
En del av det jag fick se var fruktansvärt bra. Koreografi, rörelse, idéer som jag aldrig själv hade kommit att tänka på. Blev och är väldigt taggad inför start och har en känsla av att jag kommer trivas väldigt bra.
Träffade ju även några av mina blivande klasskamrater där och de var trevliga. Väldigt mycket personlighet på olika sätt och väldigt mycket individualitet vilket är kvalitéer jag uppskattar hos människor.

Resterande dagar var det bostadsletande och rundturer i staden. Husletandet gick väldigt bra och vi hittade ett par potentiella boenden men enligt skolan så ska man vänta till september då det kommer bättre erbjudanden så tänkte att jag för en gångs skull inte skulle förhasta mig utan helt enkelt vänta.
Dock var det lätt att få husvisningar. Man kunde ringa samma morgon och få visning samma dag. Därpå fick man säga om man ville flytta in eller inte.

Sista kvällen mötte jag upp Josefin samt hennes kille. Gick och åt på Bella Italia och därefter åkte vi till London Bridge för att ta slutligen sätta oss och ta en öl.
Under kvällen framkom det även att Mattias (som killen heter) spelar i ett av mina svenska favoritband Fibes, Oh Fibes. Riktigt kul! Måste medge att jag för en kort stund blev starstruck. Kände igen honom riktigt mycket då jag sett bandet tre gånger men kunde inte placera honom förrän jag fick veta det.
Han själv tyckte att jag såg bekant ut och syftade på deras spelning på Hultsfred 2009. Liten intim spelning och jag stod längst fram så det är inte helt omöjligt att han tyckte jag såg bekant ut. Men man vet ju inte. Kanske en artighet att påstå det helt enkelt.


Fibes, Oh Fibes!