Natt-skriverier och tankar om hemkomsten.

Ikväll har det för första lördagen på väldigt många månader varit helnyktert. Ja, nyktert så långt ögat kan nå och måste medge att jag imponeras av mig själv och min sunda inställning till en lördag då alla möjligheter för hets-fest är uppdukade.
Ack nej! Så kul ska vi inte ha det, men kul blev det med att kränga godis, chips och diverse onyttigt i olika former och smaker. En tur in till Chinatown blev det också för att äta billig buffé. Gött var det!



Annars sitter jag här sena natten och lyssnar till hur Emma och Manoel snarkar ikapp till Little Dragons "Ritual Union". Ingen vacker kombo precis.

Har lite små funderingar då jag insåg att det är tre veckor kvar tills man är hemma igen. Tiden går ju för djäkla fort och tre veckor är ingenting.
Så börjar jag tänka lite och målar upp scenarion i huvudet som tycks klyschiga men inte helt orealistiska.
Jag har någon sjuk förhoppning och tanke om att jag ska rulla in med tåget på Lunds station och där ska alla mina vänner möta upp mig för att sedan gå och ta en 'beer' och recapa lite innan jag drar vidare till min kvinna.
Sedan har jag ett helt fantastiskt och underbart jullov som är späckat till tusen och därefter är det dags att dra tillbaks till staden London.
Men så finns det en liten hake.. Jag vet ju faktiskt inte vilka som fortfarande kommer vara de väntande vännerna när jag kommer fram. Eller jag vet vilka mina vänner är men jag vet inte vart vi står just nu och jag ska skämmigt nog medge att jag faktiskt börjat glömma bort lite av det jag kallade Lundaliv. Inte att jag glömt mina vänner för jag lägger mig hellre naken på gatan och låter mig trampas på men jag har glömt lite hur det var att ha råd (nästan), vara omgiven av folk som kan mitt språk, träffa vänner som varit en del av mig under många långa år och röra mig på mark jag känner till utan och innan.
Det kommer bli en rätt sjuk känsla för hur lite jag än velat erkänna det för mig själv tidigare så har jag långsamt flutit in i den här stressen, smutsen och mentaliteten som London står för.
Troligen kommer jag sakna det när jag är hemma och tristessen börjar smyga sig på men ska göra mitt bästa för att bara njuta av att vara när jag väl kommit hem till renhet och trygghet. För trygghet är vad sverige är för mig i nu läget.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0