Födelsedag och sliten.


En liten del av gänget som kom och firade mig på nittonårsdagen/natten.

Var riktigt lyckat måste jag säga. Stack till en klubb jag länge velat till. FABRIC.
Man hör så ofta där hemma om folk som ska på underground klubbar och som uttryckligen ser sig själva som club-kids (om det nu är något man vill vara egentligen) men i jämförelse med detta stället så tror jag allt bleknar.
Tre tidningar har listat Fabric som tvåa på klubbar i världen och visst var det kul att vara där men jäklar vad farligt samtidigt. Säkerheten där inne var helt sjuk och kan förstå varför.

Drogkulturen i det här landet är verkligen utöver det vanliga och vet att många vänner till mig förespråkar ett legalt bruk av det vilket inte rör mig ryggen riktigt men det är verkligen inte till måtta.
Inne på klubben blev jag tillfrågad säkert fem gånger vad jag gick på och vad jag hade.
"Nothing. This is how I dance in general". Och kan förstå att de frågade för jag studsade runt som en galning och lyckades ovanpå det spräcka mina nyköpta byxor.
Appropå nyköpt. Nu har det handlats rejält med nytt. Födelsedagar innebär ju lite extra pengar vilket är kalas och ännu bättre är det när man fått nytt bankkort och slipper leva fattiga kloakråttelivet.




Gav i uppdrag åt Manoel att fota åt mig vilket jag borde förstått skulle resultera i massproduktion av hans egna avbild men lade upp några av dem. Har dock inga från själva klubben utan bara tillställningen innan.

---

Min födelsedag spenderades på en hamburgerrestaurang á la Dinero samt tårtätning hemma i Bethnal Green-lyan.
Glad trots att mitt paket från familjen i Sverige har kommit bort på vägen hit men det gör inget. Är glad ändå.

Gårdagen innehöll inget utöver det vanliga och idag har jag varit hemma. Första dagen jag missat från skolan och detta för att min kropp är så trött att jag inte kan röra den ordentligt. Gick upp imorse och när jag kom till tuben kändes det som att marken skulle försvinna under mig och att jag höll på att svimma. Allt domnade bort för någon minut.
Det är då man får klappa sig på huvudet och säga "en dag kan du missa. Gå hem och vila ordentligt", vilket jag också gjorde. Eller rättare sagt, jag däckade i soffan när jag kom hem utan att stänga ytterdörren och vaknade fem timmar senare. Inga tjuvar iallafall. Hade ju varit pricken över i. Sedan uppvaknandet har jag inte gjort annat än att ta det lugnt.
Längtar redan tillbaks till träningen så imorgon ska jag bannemej gå oavsett om jag svimmar eller inte.

Ciao!