Sju veckor lång resa in i det "nya" livet.
Det är vad det är idag. Hur går det här då?

Dagen började inte på topp för man lyckades försova sig riktigt rejält. Missade hela min Contemporary-lektion och därmed gavs min tutorialklass (privatlektionen) bort till en annan i klassen. Illa! Nu är det tydligen bara jag som inte haft den och efter lovet byter vi lärare igen så hoppas på att få tillfälle imorgon eller kommande dagar.

Annars måste jag säga att det varit en hyffsad dag.
Trivs så sjukt bra på skolan och i min klass nu så blir paff. Om man jämför med hur jag kände för väldigt kort tid sedan (som känns lång) så är mitt sociala liv här i London på ett helt annat plan nu trots att man fortfarande saknar människorna på hemmaplan som tog sig in i det innersta rummet under tre år i Lund.

Ibland vill jag minnas tillbaks till kvällen då vi kom hit till London och jag satt och grät för att allt kändes hopplöst och för att jag då inte ens hade en bostad. Aldrig mer oplanerad flytt säger jag bara.
Men det är fantastiskt att skratta åt det nu och jag och Kajsa pratar ofta om hur otroligt det är att man verkligen bara kan åka iväg och lösa ett helt nytt liv. För henne var det ju verkligen så med tanke på att hon inte ens hade jobb eller skola hon skulle gå på utan bara åkte hit på impuls. Ja.. man blir förundrad.

---

Vi hade ju redovisning på kompositionen idag och det var sjukt nervöst med solopresentationerna. Jag kunde knappt min egen när jag gick upp och visade den men är trots allt nöjd och Rick (lärare) verkade nöjd.
Feedbacken från klassen var bra också och tyckte det var kul för deras favoritmoment var när jag sträcker ut min tunga och använder den som indikator till mina rörelser. Krångligt att förklara så förlåt för det.



"Mylo Xyloto" håller måttet. Åtar mig denna låt att koreografera något litet.