Avresedagen, känslomässigt plågsam.
Framförallt imorse. Imorse när man skulle säga hejdå till Thyra. När man åkte förbi och ifrån Lund och när man insåg att man lämnade lundalivet.


Känns lite såhär

Sen kom man till London efter att ha suttit och plågats av ett barn som skrek oavbrutet hela resan.
Jag gillar barn men inte barn som skriker när man vill sova eller som skriker så att öronen blöder.
Sedan blev det inte bättre av att det spöregnar när man kommer fram eller att man har tre väskor att kånka på med en sammanlagd vikt på 48 kg. Det blev ett riktigt kraftprov må jag säga. Ryggen gråter fortfarande.
Allt gick iallafall bra ända fram till det att vi skulle hitta hotell och gick omkring i spöregn. Det var lite sådär lagom roligt. Blöt blev man - rakt igenom.
Tillslut fick jag och Kajsa ett rum som vi tänkte skulle vara pyttelitet och äckligt men nej, rena rama lyxen. Helt nyrenoverat, tv-plattbilds tv-apparater, tre sängar varav en är en dubbelsäng och superfint badrum. Får ta en bild och lägga upp imorgon. Måste ju visas faktiskt. Indier (tror de är det) kan minsann det här med hotell.

Annars har vi ätit grekiskt och suttit och letat boende på nätet. Hatar det här. Finns ju nästan inget.
Till en början tänkte jag "åh, spontant och härligt" men nu när jag är här så är det allt annat än härligt.
Längtar dessutom hem redan. Gillar det lika mycket som Adolf Hitler.
Tror det blir bättre. Har ju haft internet här iallafall och kunnat kommunicera med folket där hemma så nu har man fått ny energi. Hoppas kunna ge er goda nyheter åtminstone tills på lördag. Annars är det riktigt bull.