Streetstories och Polystyrene Dreams

Polysterene Dreams, filming day 1Polysterene Dreams, Filming day 1StreetStories, repetition på The Royal Ballet SchoolFin vän och medarbetare - Jenna!
De här dagarna som egentligen skulle varit mitt lov har varit långt ifrån allt vad lugn, vila och nöje heter.
Fel av mig - Det är ett nöje att jobba med allt detta men det sliter.
När mina lärare under åren sagt att dans är ett hårt yrke och en svår proffession så har jag alltid tänkt för mig själv "visst är det tufft, men hur farligt kan det vara?".
Jag tror jag börjar förstå vad de menat. Så mycket projekt som rullar just nu och så mycket jag proppar vardagen med, har jag aldrig tidigare varit med om. Har börjat förstå att det är såhär mitt liv kommer att se ut om jag faktiskt vill överleva som dansare. Fylla min tid med så mycket tid och projekt som möjligt så man har mer på sitt CV samt tjäna så man precis får ihop till mmat och husrum för månaden.
Får en kick av det och sover djupare om nätterna. Det är alltid något!
Streetstories projektet rullar på och vi har vår intensiv vecka nu. Detta innebär sex timmars repetition.
I lördags fick vi använda Royal Ballet School's studios och mäktigt var det. Luftiga, stora, fantastiska.
Skulle älska att gå upp på morgonen för att få arbeta i den miljön. Har bestämt mig. Det SKA jag.
Nu kommer jag till det som jag egentligen ville berätta.
Filmen "Polystyrene Dreams" som jag är med i är så mycket större än jag kunde önskat vilket jag även skrivit tidigare.
Fantastiskt team som jobbar bakom kamerrorna och vi dansare blir rejält bortskämda. Vi har människor som springer ärenden åt oss, hämtar kaffe, ser till att vi kommer till rätta innan vi ska filmas och förser oss med mat hela dagen.
Gillar även sminkösen Silvia som hela tiden ler mot en och peppar oss med positiv energi trots att hon själv får vänta timmar innan hon behövs igen för att bättra på sminkningar etc.
Trots att vi har ett eget "Dancers tent" med värmelampa så är det verkligen rent ut sagt svinkallt och man fryser sjukt mycket emellan tagningarna. Det är glammigt (glamouröst) att få dansa i det här men det är mindre glammigt att frysa fingrarna av sig och känna febern tränga på. Är dock säker på att det kommer vara det värt.
Fick i söndags träffa en tjej som heter Michelle som jobbar på plats. Tydligen ska hon sköta pr-arbetet för filmen och hon har även arbetat med pr för disneyfilmer. Ändå rätt häftigt.
Dock var hon smått lustig med näsan högt i vädret och solglasögon inomhus men antar att hon vill vara sån så låter det vara. Kanske så man ska vara om man jobbat sig uppåt länge? - Nej. Det är inget för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0