Årskrönika, se-tillbaks-inlägg, återblick - vad ni nu än vill kalla det.

En god start med en välbehövd resa. Gambia blev startskottet för detta givande året och det var mer än mäktigt.

Lärde mig otroligt mycket och uppfyllde en dröm. Kanske den bästa resa jag någonsin gjort och något jag alltid bär med mig i livet. Där fick jag se en annan verklighet och verkligen se vad misär faktiskt är.

Hemkomsten från Afrika var allt annat än lugn. Skolarbeten som var tvungna att tas igen, intensivt rep inför min dåvarande årskurs slutproduktion, en medverkan i en föreställning som var två vänners projektarbete samt pappersarbete och TOEFL-test inför alla auditions till skolor.

Februari blev en månad för något som avsaknats länge i mitt liv. Kärlek.

Relationen med Thyra tog sin fart och passande till det åkte jag min första sväng till London för att genomgå min första audition.

Resultatet av den resan var blandad. Det var inte någon vidare audition och resultat blev detsamma därefter men hade roligt med den skara människor jag träffade och umgicks med under den resan vilket var huvudsaken.

Gick över till månaden mars och även där slets det hårt. Hårdare än någonsin kanske eftersom slutproduktionen "Remember" skulle visas och hade en fantastisk tid när det repades inne på teatern och framförallt på scenen men den press som fanns där skulle jag inte vilja genomgå en gång till. Resultatet blev lyckat och mycket internt uppkom.

Vad jag kan minnas så blev det varmt efter att produktionen avslutats.

Under övergången från Mars till April åkte jag återigen till London för att göra audition till London Contemporary Dance School. Något som visade sig bli en framgång för mig och mitt resesällskap den gången blev en fd klasskamrat och numera "bara" vän, Evelina. Glömmer aldrig hur tjejen springer runt och skriker när brandlarmet gick på hotellet vi bodde på och hennes förskräckta ansikte när jag nyduschad sticker ut huvudet ur badrummet. Det är ett scenario jag önskar hade kunnat målats upp med ord så även ni fick skratta.

Våren blev som sagt varm och det blev många kvällar hemma hos vänner med middagar, allmänt svulst-beteende och pluggsessions. Det blev en och annan tur till stranden i Lomma och parkerna besöktes en del.

Även kärleken spirade.

Så var det plötsligt studentvecka efter att i tre år slitit och kämpat med att orka. Trean gick betydligt fortare än väntat och plötsligt var det dags för att runda av Lunda-äventyret. Det gräts en del under lektionerna och den tid vi hade emellan dessa.

Femkamp, Skattjakt, bal och flakfix blev dock lyckade dagar och kvällar som förde samman årskursen rejält inför det slutgiltiga avskedet.

Mitt i min emotionella röra fick jag ett besked att jag kommit in på London Contemporary Dance School (Lcds) och min plan för tre år framöver var nu klar. Inget kunde varit bättre.

Tittar jag tillbaks ser jag fortfarande allas leenden och hör skratten för mitt inre och blir mys-nostalgisk.

Det är verkligen en tid jag skulle kunna offra mycket för att få återuppleva.

Sista veckan var en rejäl dos sorg men desto mer glädje. Vår sista Sommarshow någonsin på skolan var en happening och glömmer aldrig hur vi sjunger slutlåten från Fame "Bring on tomorrow" och alla står vid sidan och försöker hålla inne tårar för att inte förstöra numret totalt. Otrolig känsla det där.

När det var avklarat blev det en eller två öl och sedan hem för att tagga till mitt livs lyckligaste dag.

Studenten var som jag skrev - den lyckligaste dagen i mitt liv.

Det var nonstop lycka från det att man vaknade och gav sig iväg till champagnefrukosten till morgonen därpå när jag lycklig somnade hos Clara.

Jag tror att det fantastiska vädret bidrog till att lärarlunch, studenttåg, ceremoni, flakåkning, mottagning på Herkules bar och efterfest med allt där emellan, blev så lyckat som det blev.

Dagen efter var man ledig för många veckor framöver.

Sommaren hade dock mycket fest att erbjuda och även den årliga visiten i Strömsnäsbruk för dansundervisning med Ina.

Åkte även en tredje gång till London för att besöka min blivande skola samt leta boende som inte ledde till någonting alls. Blev ändå en trevlig tripp på egen hand.

Medverkade även under sommaren i independent produktionen "Mellan början och slutet" samt skapade denna blogg som en fortsättning på www.danneep.blogg.se (Som hade fokus på mitt gymnasieliv).

Åkte upp en sväng till min dåvarande fantastiska flickvän. Sunne var inte mycket av vad jag hade trott men det var lyckliga dagar där uppe i Värmland och väldigt minnesvärda.

Efter att ha kommit hem började dock allvaret med att flytta ut ur lägenheten. Allt tömdes från mina grejer och Ina (som åkte till Tanzania) och jag slog oss ihop för att hålla i en avskedsfest.

Vill för mitt inre tro att folk uppskattade den för det gjorde jag.

Få veckor senare var det med stort motstånd jag lämnade den hittills lyckligaste tiden i livet och gick mot något nytt och spännande. London!

De första veckorna i London var hårda för både mig och min blivande roomie Kajsa då vi fortfarande var hemlösa när vi anlände. Tillslut med mycken hjälp av en klasskompis hittade vi vårt boende i Bethnal Green.

Så småningom anpassade vi oss till livet där och min nya skola upplevde alla mina krav och desto mer.

Allt gick i lås. Allt blev bra. Iallafall det viktigaste.

Trots hemlängtan, rån och ficktjuvar blev det en fin första termin.

Det sista som skedde på Londonfronten var en audition till "Streetstories" som jag kommer vara del av . En stor och central del av 2012 som framgångsår för mig tror jag.

Richard Alston-week som vi hade sista skolveckan var även det lycka och sedan åkte jag hem.

Årets nästsista motgång blev och är fortfarande resväskan som jag tog fel och min egen som fortfarande står på Landvetter Airport. Det håller nog på att lösa sig dock och håller alla tummar för det.

Som jag skrev senast så tog det även slut mellan mig och Thyra. Mer behöver inte sägas för sade det som behövdes i det inlägget och det var för bådas bästa. Distans har förmågan att kväva. Vill dock understryka att hon troligen är den största anledningen till att jag fick ett så bra år. Hon är och förblir en fantastisk människa.

Med en halvdan avslutning på året blev det tillslut en lyckad nyår och det är så långt in på mitt liv vi har kommit.

Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att 2011 både varit det bästa i mitt liv och det värsta.

Ett kontrasternas år som gav mig väldigt mycket och utvecklade mig. Jag växte ytterligare lite och tar detta med mig i fortsättningen.

Det gör mig iallafall glad att mina lyckliga minnesvärda stunder var fler och väger tyngre än motgångarna.

---

Dags att blicka framåt med nytt fokus och hoppas på ett gott år.