Sitter och avnjuter ett helt fantastiskt album av 'Passion Pit' för tillfället.
Deras album 'Manners' kan nog ta mig tusan vara ett av mina favoritalbum om inte min absoluta favorit.
Om jag var tvungen att förevigt lyssna på ett album skulle det vara detta.



Veckan som gått har känts som en never ending-story trots att vi gick en dag mindre än vanligt.
Dock bara tre veckor kvar innan det är halfterm igen och jag förvånas alltid över hur nära det är hemfärd varje gång man kollar kalendern.
Vad som är mer skrämmande är att det bara är sex veckor innan sommarlov när man kommer tillbaks från lovet och helt plötsligt ska andra året börja.
Hur kan jag redan ha bott här i nio månader? Det känns absurt.
Vad hände med "allt är så nytt" eller "snart flyttar jag till London"?

Solen tycks titta fram här i Regn-land igen och lite vitamin D sitter inte helt fel.
Idag ska jag ut och ha en fet lördag med promenerande, fikande, lunchance, middagande, utgångande etc.