Efter en rejäl utgång igår är det en rejäl utmaning att bara ta sig från punkt A till B.

Blir trött på mitt verktyg.

Åtta på morgonen till tio på kvällen - deal with it!

Det enda jag för stunden kan komma på att skriva om är det totala kaoset som råder denna veckan.
Anledning? - Här kommer listan:

- Anatomi prov
- Design inlämning (och hur flummigt det än kan tyckas låta så är det fruktansvärt mycket arbete..)
- Repetitioner till dansfilmen
- Repetitioner inför "Sharing" (mitt senaste verk visas för övrigt den sjunde mars om någon är i London)
- Repetitioner inför Royal Opera House

Ovanpå det ska man gå i skolan från åtta till sex och sedan börjar repetitionerna.
Du har ju lunchraster att andas på? - Nej för då är det också rehearsals..

Det är självförvållad stress så jag får skylla mig själv men tänk vad skönt det är att få anledning till att gnälla och klaga lite.

För övrigt har senaste dagarna varit fina.
Besök från min bror under helgen, ny lärare i imrpovisation och mycken framgång på tekniklektionerna.
Blev lite för mycket denna tisdagen dock med repetitioner från åtta till tio kvällstid.
Man är allt annat än pigg och motiverad efter sjukt intensiv skoldag men försöker blicka två veckor framåt då det är halfterm och allt börjar lugna sig.

Klaffat!
Onsdagen som är vår kortaste dag gick ovanligt fort men var givande.

Baletten och Contemporaryn gick korrekt och bra MEN känner att jag börjat utveckla irritaion och inflammation i mina shins så måste ta det försiktigt i dagarna.
Blir säkert bra med lite vila och massage.

Spenderade eftermiddagen i Hyde Park med Shakeera och Fanni. Lunchade samt tog oss en kaffe med fantastiskt fin utsikt trots grått väder.
Unnade mig faktiskt en rejäl stek med ugnsgratinerade grönsaker vilket kostade, men det var det värt.
Promenerade runt hela parken längs sjön och sedan in mot Knightsbridge där vi sade hejdå till Shakeera för att åka hem.

Tanken var att jag skulle aktivisera mig med städning och plugg vilket endast resulterade i att jag somnade några timmar.
Vaknade, lagade samt åt middag och såg sedan "500 Days of Summer".
Inte min favoritfilm men ett helt sjukt bra soundtrack med mycket Regina Spektor och The Smiths.

Tog sovmorgon imorse.
Vaknade av att Fanni stack in huvudet som hon sedvanligen gör och låg kvar i sängen ett tag.
Kände att "nej, jag behöver och vill sova. Jag tar sällan ut sovmorgon (vilket faktiskt är en sanning) och ropade till henne att hon fick gå utan mig.
Som svar fick jag "you lazy bitch" och inte långt därefter hörde jag ett "well.. I might stay as well". SÅ vi båda stannade hemma och sov fram till klockan elva då vi gjorde oss i ordning och stack till skolan.
Inga konstigheter.

Hade en fin dag och var för ovanans skull PIGG.
Gick till Pizza Express och åt middag i mjukisbyxor och hela dans-kitet. Missanpassad till alla gamlingar som satt där i fina kostymer och uppklädda. Ställde mig frågan.. Varför så fint på Pizzaexpress?
Repade från åtta till tio inför dansfilmen.
Fick träffa regissören för första gången idag och fick all info. Kommer bli sjukt roligt.
Fler som står bakom projektet än jag trodde. Tolv dansare och tjugoen pers som jobbar bakom kameror, med smink, rekvisita tillhandahållning av mat åt oss, administrativt, ljudredigering och video-bild redigering.
Fick även veta att den kommer att vara klar i maj och att vi då blir inbjudna att se den på bioduk i Vauxhall. Verkligen något att se fram emot. 

Sova nu.

En up-to-date bild med min roomie Fanni.
Ser ut som en elak kines. Härligt.

Salsafiestan igår började något segt och det kändes lite som när man var liten och var på disco.
Alla står och trycker i hörnen och ingen vågar gå upp och dansa.

Lite så var det igår till en början fast en något mer vuxenversion då alla istället stod eller satt rakt upp och ned och hade problem med att klura ut vart man skulle titta eller vad man skulle säga. Notera även att detta var en hemmafest så det var ganska svårt att undgå den tryckta stämningen.
Vid midnatt var jag och Fanni beredda att bege oss hem men vi kom istället överens om att stanna ett litet tag till för att se om det blev roligare trots att merparten av vårt sällskap åkte.
Vi hade rätt!
Det blev roligare senare, folk salsade och fler människor anlände.
Att ta sig hem var dock något svårare. Massa letande efter bussar som vanligt.
Man önskar att tuben hade kunnat vara öppen nattid åtminstone på helgdagar.

I luften hänger det ballonger.

Dagens puls och humör är gott.
Inte för att jag tagit till vara på denna enda lediga lördag jag har fram till April men ändå.
Vaknade halvtidigt, vad nu detta är, och såg att förutsättningarna för en solig dag fanns men har detta till trots ändå haft en heldag inomhus degandes framför dator och böcker.
Har tuggat i mig ett Marabouchoklad som Elina så snällt tog med sig till mig när hon var här och tror nog aldrig att choklad varit så gott som idag.
Inte ens tänderna har haft några invändningar för en gångs skull.
Nu är jag iallafall laddad igen och redo för kvällen där Salsa-fest står på schemat.
Det är skolans spanjorer och chilénares påfund och förväntar mig svulna fötter och svensson lagomt drickande.
Hoppas på något minnesvärt.

Efter ett tvådagar av svenskt så har jag hamnat i ett sk "nostalgic"-mode.
Träffade gamla klass och skolkamrater både igår och idag för Sushi-ätande och Nando's-ätande.
Fick ny och positiv energi av att träffa dem samtidigt som det även fick mig att sakna gamla tider lite.
Iallafall det som var bra och det som är värt att minnas.
Blev lite ställd när gammalt blandades med nytt men på ett positivt vis.
Det känns mer realistiskt att mitt nya liv kan innehålla sådant jag älskat och saknat.
Behöver det.

Livet här i London är som vanligt tufft och i lördags blev tillexempel en klasskamrat nedslagen av ett gäng men vem blev förvånad. Fel plats, fel tid och helt plötsligt råkar man ut för något.
Imorgon är det iallafall fredag. Det ser jag fram emot. Mer än på länge.

Hade svenska lektion med roomie Fanni idag och kul var det.
Hon ville jag skulle lära henne säga "Jag vill ha en öl tack" men missförstod det som att hon ville att jag skulle lära henne "jag vill ha en björn tack". Blev lite fel.
Annars tyckte jag att hon fångade svenskan rätt väl och imiterade på bra.
Själv satsar jag på att utnyttja språkkunskapen som finns i skolan och lära mig italienska och plocka upp spanskan igen. Blir spännande. Lite ungerska från F också förhoppningsvis.

Imorgon blir det finbesök från Sverige. Det blir att se fram emot. Elina snabbvisiterar då hon ska på audition till en kryssning så erbjöd henne gratis boende här.

Innan det återseendet sker imorgon kväll skall jag också hinna repetera inför ett filmprojekt jag kommer medverka i. Har fått se en förhandsvisning på det som spelades in förra terminen med andra dansare och baserat på det jag sett så är det ett bra projekt för CV och framtida jobb. Killen som regisserar har nio medarbetare och kameramän samt en rejäl budget så hoppas resultatet blir lika bra som förutsättningarna.

Efter en katastrofal vecka har jag tid att skriva igen.

Är som bekant tillbaks i London nu och är igång med allt igen.
Dock har det varit jobbigt att komma tillbaks på grund av väldigt mycket.
Det jobbiga började redan på söndagen innan jag skulle åka då jag fick säga hejdå till Sarah.
Mycket jobbigare än jag trodde det skulle bli och det blev lite stressigt för jag hade ett tåg att passa.
Nu är det iallafall gjort och det dröjer ett år innan vi ses igen men hoppas att tiden kommer att gå väldigt fort.
Eller det vet jag garanterat att den gör så får helt enkelt genomlida ensamhetens dagar under nästa hemkomst.
Skämt åsido men med en gnutta sanning.

Mitt plan var försenat och när jag kom till lägenheten var jag helt slut och kunde absolut inte sova.
Måndagen var bra främst med tanke på alla återseenden och att man kom igång med träningen.
Fick ett tråkigt besked på kvällen om att min roomie inte flyttar tillbaks vilket fortfarande gör mig ledsen att tänka på. Men då det inte finns mycket annat att göra så får jag helt enkelt hitta en ny.
Nästa olycksdag blev onsdag då min iPhone gick sönder OCH jag fick ännu ett mail angående försvunnen väska som jag bara känner är ett fruktansvärt stressmoment. Men det ska jag se till att ta mig ur.

Efter allt detta var det ganska lugnt förutom torsdagen som blev en katastrofal breakdown och jag gillar inte att fläka ut mig totalt men kom hem ensam då Fanni (min tillfälliga roomie) var och jobbade vilket fick mig att känna mig "ensammast i världen" som alla tonåringar någon gång gör. Vuxna också för den delen!
Ringde min far för att berätta om allt och få rådgivning vilket jag fick. Tror det var det samtalet som blev triggern för mitt lilla kaos. Var skönt att prata med någon hemifrån dock.
Efter en flod ögonvatten blev jag direkt på bättre humör igen och fick ett infall att sjunga vilket jag gjorde också.

-

Fredagen den trettonde som borde varit den värsta dagen och toppen på all otur blev faktiskt den bästa på länge.
En bra dag i skolan och avslutades i Seven Sisters hushållet med att titta på iq-befriande "Mean Girls".
Det behövdes. Tryckte i oss en massa sushi och sötsaker vilket behövdes ännu mer.

Lördagen repades det inför Streetstories igen och vi delades in i tre nyformade småkompanier.
Vår uppgift är nu att tillsammans med olika koreografer, skådespelare och röstcoacher skapa ett tjugominuter långt dansstycke. Kommer bli något utöver det vanliga tror jag.
Om två veckor väntas vår första repetition inne på The Royal Opera House. Så glad att få arbeta i den byggnaden och bara suga in århundraden av framgångsrika dansare och vetskapen om att många dansförebilder varit där för att utbildas och uppträda gör mig motiverad till tusen.

Kvällen erbjöd en utgång till ett ställe kallat Big Red vilket är en rock'n'roll-bar.
Tjockt med folk, bra musik och en måttlig mängd öl. Avslutades med sedvanliga kycklingkebaben på gatuköket här på hörnan.

Min julledighet lider nu mot sitt slut och det känns i luften när väskan står packad och väntan på att åka från Kivik börjar trycka på.

Sådär!

Tänkte egentligen inte skriva något förrän den nya bloggdesignen är färdig för offentligt visande men så känns det som att det ändå är rätt viktigt för min stimulans att ha gjort den här årliga "Recapen".

Efter att ha fått känna lite av mitt gamla livs sötma har det blivit allt mer klart att mitt liv gått mot en ny riktning och att det är att faktum jag motvilligt måste acceptera.